Försök om du kan att göra honom glad

Om han sitter där tung och dyster

Välsigna en främling som ingenstans bor

Som har tagit några steg för många

Som inte längre vill

Som inte längre tror

Som tycker dagarna är alltför långa

Kanske han måste slå allt i kras

För att kunna börja om från grunden

Kanske han famlat bland flaskor och glas

Tills han fann sej fången och bunden

Han kanske vill försonas innan han blir till mull

Och få en läkande kyss på såren

Kanske han sett vad som ingen såg

Eller hört för mycket för att kunne tala

Ta med honom ut på din vänliga våg

Ta med honom till lundarna svala

Du ser hur han går där kvartererna kring

Som om inget var honom nära

Som om han brydde sej just ingenting

Om dom älskande och dom kära

Han längtar inte längre

Till nån blommande park

Så ge honom några liljekonvaljer

Ge honom himlen och hav och sol

Kanske han har glömt bort dom

Kanske det är därför

Som han ser på din kjol

Med ögon som verkar så bortom

Jag var där helt nyss

I din främmande stad

Och jag ville så gärna prata

Med någon som kunde göra mej glad

Som visste nåt om att älska och hata