Så nu har vi blivit främlingar

Eller kanske mer än så

Vi var varandras allt en gång

Men nu finns ingenting att få

Och du gömmer dina ögon

Som om skammen var för stor

Och jag blir tyst och undrar

Vad det är du egentligen tror

Är det döden jag ser grina

Så förföriskt i en vrå

Är det han eller du som viskar

När jag reser mig för att gå

Och dörren slår igen bakom mej

Och farstun känns som en grav

Bara ekot som rullar längs väggarna

När jag hastigt ger mej av

Och på gatorna går främlingar

Som inte längre kommer ihåg

Att dom en gång känt varann

Och talat samma språk

Och jag fäller upp min krage

Och går min egen väg

Vem är det jag hör viska

Vem följer mina steg