Det var Blue Bird av Hull

Det var Blue Bird en brigg

Som med sviktade stumpar stod på

Över soten i snöstorm med nerisad rigg

Själva julafton sjuttiotvå

Surra svensken till rors, han kan dreja en spak

Ropa skepparn

Allright boys, lös av!

Och Karl Stranne från Smögen

Blev surrad till rors

På Blue Bird som var dömd att bli vrak

Han fick Hållö-fyrs blänk

Fast av snöglopp och stänk

Han stod halvblind

Han fick den i lo

Och i lä där låg Smögen

Hans hem där hans mor

Just fått brevet från Middelsborough

Nå vad säger du Karl?

Går hon klar?

Nej, kapten!

Vi får blossa för här är det slut

Vi har Hållö om styrbord och brott strax i lä

Ut med ankarna båtarna ut

Men hon red inte upp

Och hon fick ett par brott

Som tog båten dom hade gjort klar

Jag tror nog, sa Karl Stranne, att far min gått ut

Emot oss, jag litar på far!

Det är far, det är vi!

Det är far min från Smögen. Hallå!

Båt i lä! sjöng han ut

Dom är här jumpa i, alle man vi blir bärgade då

Det var Stranne den äldre

En viking, en örn

Tog sitt renade brännvin

Ur vinskåpets hörn

Till att bjuda dom skeppsbrutna på

Hur var namnet på skutan?

Han sporde och slog

Nio supar i spetsiga glas

Briggen Blue bird

Det tionde glaset han tog

Och han slog det mot golvet i kras

Sa ni Blue Bird kapten? Briggen Blue Bird av Hull?

Gud i himlen var är då min son?

Var är pojken kapten för vår frälsares skull?

Det blev dödstyst bland männen i vrån!

Gubben Stranne

Tog sakta sydvästen utav

Spara modern kapten, denna kväll

Nämn ej namnet på briggen som har gått i kvav

Nämn ej Blue Bird av Hull är ni snäll

Och kaptenen steg opp

Han var grå han var tärd

Stormen tjöt knappt man hörde hans ord

När han sa med skälvande röst till sin värd

Karl stod surrad och glömdes ombord